MC minnen 21

Framåt högsommaren 62 hade ekonomin kommit i ordning så pass att det var dags att se sej om efter något lite häftigare att fortskaffa sig framåt med. Nosade upp en hoj i Arboga som verkade vara rätt. Det var en kolsvart BSA Golden Flash 650 av 1956 års modell, och faktiskt i riktigt skapligt skick. Slog till och köpte den kontant och känslan var enorm att den var bara min, och hemfärden blev en av dom lyckligaste stunderna på motorcykel. Den gick så satans rart och kändes så stor och mäktig - och så var den bara min…
Det visade sig sedan att den var bra också. Ett enda lite mankemang uppstod då gängorna som höll fast transkåpan hade slutat att vara sådana. Men det fixade sig snart med hjälp av Såpis (såpskräcken) i Skebäck, som hade lite ny teknik till förfogande som kallades "Heli Coil", eller nåt sådant, och som bestod av nya gängor i stål som med ett speciellt verktyg kunde fås på plats i aluminiumgodset där dom försvunna suttit.

Sedan gick den så fint att min "sambo" Kålis och jag en vacker lördagsmorgon fick för oss att fara till Oslo och få lite fika. Det var bara att kicka igång – han sin Norton Dominator och jag min BSA Golden Flash - och dra dom 33 milen dit, bara för att konstatera att kaffet och vägarna var bättre hemma. Så vi vände snart ditåt igen, och slank på hemvägen in hos Karlstadsknuttarna för lite riktigt fika och ett gott snack, innan slutetappen hemåt på sena kvällskvisten. Ja, så gick den dan…

Så rullade det på, och det gick väl an när BSA:n inte kostade mer än 75 kronor för ett halvårs halvförsäkring. Man hade faktiskt råd att åka så mycket man ville, och gjorde det också. Som när jag lastade ombord spättan Filip (Elisabeth) och tillsammans med Jurkka och Anna, Kålis och Barbro samt Kallevurpa for till Skarpnäck i Stockholm för att se på TT-tävlingarna där. När natten sedan slog till skaffade vi oss billigt nattlogi på Kungens kurva. Det kostade inte mer än tre kronor per binge i en liten barack bakom macken. Så vi hyrde fyra stycken. Kallevurpa fick en alldeles egen medan vi andra fick trängas två och två i våra. Men ingen klagade. Och varför det, en annan hade ju skön Filip, och dom andra hade sitt - och sedan sov vi gott till sena morgonen. En morgon som skulle övergå i en dag då vi stötte på självaste Torgil Magnuson. Vi kände allt till honom sedan förut, eftersom han varit omnämnd i MC-Nytt för sin för sin tid så ovanliga kombination av akademiker, författare och vittberest motorcyklist. Han bodde större delen av året i Rom, där han verkade som docent i arkeologisk arkitektur, men all fritid ägnade han åt att per motorcykel noggrant utforska det Italienska landskapet runt Rom, och sedan dela med sig av sina upplevelser och intryck i flera böcker, varav den första och mest motorcykelanknutna heter "De lyckliga söndagarna". Långt senare – i mitten på 70-talet, skulle våra vägar korsas nästa gång, för att följas av flera decennier med fin vänskap och många härliga motorcykelturer tillsammans, om somrarna. Men, det är en helt annan historia.

Baracken vid Kungens kurva 1962 - Anna, Jurkka, Kalle-Vurpa, Filip, Barbro och Kålis

Skarpnäck 1962 - Filip (Elisabeth) och Författaren, Jurkka och Anna på en Norton. Foto: Torgil Magnuson

Från Skarpnäcksresan 1962.
Lasse "Tvilling" Eriksson (Fika), Barbro, Kålis, Filip, Anna, Kallevurpa, Jurkka och Torgil

En bit in på året 1963 säljer jag så min kära BSA för att övergå i annan verksamhet. Gänget hade skingrats, och jag ville prova mina vingar till annat. Och Jurkka sysslade med förverkligandet av SMC.

Härmed tackar man för sej och glömmer alltihopa - slutgiltigt