Motorcyklister har det funnits länge – gott och väl i över hundra år – och så särskilt välsedda har dom väl inte alltid varit, bullrande och uppseendeväckande klädda som dom framtonat i den i övrigt stilla tillvaron.
Så var läget även i början på 1960 talet och vi som åkte motorcykel då kände oss som en ganska exklusiv och utvald skara som kunde ta sig vissa friheter i umgänget med andra samhällsmedborgare. Men inåt, gentemot varandra, var vi motorcyklister ytterst sociala och känslan för varandra som likasinnade var stark. Ur denna anda spirade lusten att träffas och umgås med andra från lite längre bort liggande orter än den egna. Hur skulle detta gå till? Visst, vi åkte runt till olika städer och träffade alltid på något gäng för lite samspråk och kanske en fika. Även på olika MC tävlingar råkade vi på varandra och så småningom blev man mer eller mindre bekant med många motorcyklister från hela Mellansverige, eftersom just vår utgångspunkt var Örebro.
Så var andan och stämningen då och tiden var på något sätt mogen för att hela verksamheten skulle organiseras på något sätt.
En som tidigt hade en vision av detta var Jurkka Blomberg från Örebro. Han insåg att för att kunna organisera något så måste man ha ett kartotek med namn på så många motorcyklister som möjligt, och som den pulare han var, så började han att skriva upp namn och adresser på alla han kände och på alla som kom i vår väg när vi kuskade runt till städer som Uppsala, Stockholm, Eskilstuna, Västerås, Falun, Karlstad och Göteborg med många flera. Så småningom hade han fått ihop flera hundra namn, som i viss mån användes till att trumma ihop olika gäng till improviserade träffar runt omkring.
Men Jurkka hade vidare vyer än så – han tänkte sig att man skulle bilda en riksorganisation, med hans kartotek som grund, och organisera hela motorcykelsverige i en stor gemenskap. Det var väl bara det att det fanns flera ute i landet som hade liknande planer och många kände varandra mer eller mindre och möten ordnades både här och där, bl.a. det beramade mötet vid Västra MK:s klubbstuga den 28 april 1962, där vi även var några från Örebro – Jurkka, Låe, undertecknad och spättan Anita m.fl. Vad som egentligen avhandlades på mötet minns jag inte så noga, eftersom jag tyckte att det fick en irrelevant prägel genom att MC-Nytts Bengt Björklund kom åkandes dit på en scooter, och sedan satt och märkvärdade sig som varande motorcyklist. Vi sov dock över i stugan och hade trevligt på sena kvällen åhörandes historier från självaste professorn Harry Lundberger.
Efter diverse turer hit och dit, och efter en del mullvadsarbete av nämnde Bengt Björklund, så skulle ett möte hållas i Göteborg den 21 april 1963 med en herre vid namn Kenneth Barroll, som tilltänkt ledare för en nystartad intresseorganisation, som var tänkt att kallas Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation. SMC. Men vad hände och hur gick det till? I detalj vet jag inte, men så mycket är klart som att Jurkka Blomberg satt på en guldgruva för en nystartad riksorganisation genom sitt framsynta skapande av ett stort kartotek över mängder av trevliga motorcyklister. Så vid ett obevakat ögonblick snodde man helt enkelt Jurkkas namnkartotek och hade det sedan som grund för medlemsinkorporering i den nyblivna SMC-organisationen. Hur Jurkka sedan försonades med SMC och blev dess registrator och utgivare av dom första SMC bladen återstår att reda ut.
Med detta vill jag inte påstå att hela SMC:s tillblivelse beror på Jurkka Blomberg, det var nog snarare så att tiden helt enkelt var mogen för att en sådan organisation skulle uppstå på det ena eller det andra sättet.
Men hans stora betydelse ska heller inte underskattas. Heders åt en framsynt man.

Nedtecknat sommaren 2002

Göran Håkansson

SMC medl.nr. 8687

Efterord om SMC

Uppgifterna om kartoteket i artikeln "Hur kom sig SMC" härrör från flera samtal med Jorka under 70-talet och redan då tänkte jag att den historien måste skrivas ner så att den finns bevarad för eftervärlden. Det tog dock lite tid innan det blev av… Vid senare samtal med Jorka har det visat sig att han minns inte själv så noga hur det var och bryr sig för all del inte så mycket heller. Ställer jag en fråga med påstående i så säger han - ja det har du rätt i, så var det – o.s.v.

Det sägs att det var Bengt Björklund, på MC-Nytt, som vidtalade amerikanen (!) Kenneth Barroll att bilda SMC. Det är ju möjligt och kanske till och med troligt som den opportunist han var. Men jag vill nog hävda att långt dessförinnan hade Jorka idéer om ett SMC, och jag minns att vi stod på Järntorget i Örebro och snackade om saken ibland, och hör och häpna en viss K. Barroll visade sig vid en del av dessa improviserade möten. Han väckte en del uppmärksamhet genom att han åkte på en svart tvåcylindrig Honda (av bortglömd storlek), vilket ju inte var så vanligt i början av 60-talet. Annars hade jag nog inte kommit ihåg någonting av händelsen. (Om jag nu över huvudtaget minns rätt).Hur han sedan förvaltade dom idéer och uppslag som florerade på torget, där vi häckade, kan man ju bara spekulera i. Så jag tycker inte att Björklunds betydelse i sammanhanget ska övervärderas. Det var inte hans idé från början, minsann. Men han må ändå tillerkännas en eloge för att han var den som såg till att något hände, och kom igång.  Jorka, å andra sidan, var nog inte mannen att föra hela idén om SMC i hamn på egen hand, men stå för dom allra ursprungligaste tankarna och visionerna kunde han. Om ingen sår fröet kan heller ingenting växa. Jorka var såningsmannen vill jag fortfarande hävda. Och det skulle inte förvåna om Björklund fått visionerna via Barroll och sedan gjort dom till sina, och med hjälp av sin tidning fått hela idén att växa. Och där kom Barroll till pass som verktyget att ta tag i uppslaget och organisera det. Men där högg allt Björklund i sten, eftersom Barroll hade en helt annan vision av SMC - ett enkelt avgiftsfritt system med lite utskick av vad som var på gång med träffar och sammankomster. Efter ett tumultartat första år kom ett möte till stånd där Barroll avsattes och Aimo Nietosvuori insattes som ordförande. Först då blev det lite stadga över verksamheten tack vare att Aimo organiserade, byråkratiserade och lade grunden till vad SMC blivit idag.

Men nog var Kenta Barrolls vision skön - för en sann skinnknutte.

Dom mer tekniska detaljerna om hur själva organiseringen och hur mötena gick till har jag ingen aning om. Jag brydde mej inte så mycket – ville hellre åka motorcykel…

Vad Bengt Björklund beträffar så var han nog mera ett tidningsmakarsnille än motorcyklist. Jag kan aldrig förlåta hans dåliga stil att komma åkandes på en scooter till ett möte som skulle handla om att dra igång en riksorganisation för motorcyklister. I alla fall jag tappade lusten att medverka vidare i hans planer och idéer om att utveckla en riksorganisation, som nog mest, för hans del, hade som syfte att i slutändan leverera flera köpare av hans tidning. Och i sådant värv blev han ju framgångsrik.

Uppdaterat 2011-03-27